Inlägg taggade ‘konsumentmakt’
16 ton
Jag har haft skrivkramp. Mina tankar vidtog stridsåtgärder. Strejkade och krävde bättre villkor; vägrade vistas en sekund till i sin kvävande arbetsmiljö. Det händer då och då och det är naturligtvis helt i sin ordning, jag ska inte vara svår, men det innebär också att jag helt enkelt inte orkar fantisera ihop en bra ingång till den här, möjligen jättegamla, spaningen:
Varför vill alla ligga med miljön?
Jag ska vara tydlig. Mitt beef är inte med miljön. Jag gillar miljön och jag vill den ingenting illa, tvärtom. Vad jag inte gillar är den här helt absurda föreställningen att det är genom varje individs konsumentmakt som problemet ska lösas.
Tidigare idag beställde jag en bok, och kunde då välja mellan tre olika sätt att få paketet hemskickat. Ett var gratis och lite långsammare, ett annat var lite dyrare och lite snabbare. För en tia extra kunde jag också få välja ett miljövänligt, tredje alternativ. Lika långsamt som det första, fast miljövänligt. Tio kronor, klimatkompenserat och klart. Fattig student tillika sur jävel som jag är valde jag gratisalternativet, och ja, jag är den första att erkänna att det kanske var lite onödigt att statuera exempel genom att vägra lägga ut en tia extra för någonting som i grund och botten kanske ändå är en god sak. Men nu står jag ändå för att jag valde det kostnadsfria och säkert radioaktiva/kvicksilverdrivna fraktsättet.
Att vi ska producera och leva på ett sätt som inte totalt fuckar up planeten tycker jag är en jävla självklarhet, det finns ingen diskussion om saken. Så långt verkar mina ideal stämma överens med många andras, jag menar, Miljöpartiets grej är ju numera inte att de bryr sig om miljön utan att de bryr sig lite mer om miljön än alla andra. Men att sätta hoppet till den enskildes konsumentmakt är lika naivt som det är förolämpande.
Konsumentmakt är den makt vi utövar när vi t e x väljer kravmärkta bananer istället för besprutade, eller en elbil istället för en med bensinmotor. Tanken är förstås att vår efterfrågan på miljövänliga produkter ska skapa ett ekonomiskt incitament för företagen att ställa om sin produktion, vilket de annars inte skulle ha råd med. Så om alla verkligen vill rädda miljön så kommer ingen att köpa bensinbilar längre, och man kommer att sluta producera besprutningsmedel eftersom det ändå inte är någon som köper besprutade bananer. Det är en ganska smart lösning, att göra miljövänlighet till ett säljargument istället för en självklarhet.
Jag blir frustrerad, för att inte säga arg, när jag tänker på hur denna konsumentmakt alltför ofta på detta sätt framställs som en sorts demokrati. Ska jag verkligen förstå det som så, att jag har lika mycket att säga till om, att min makt som konsument på den öppna marknaden är lika stor som alla andras? Nej, det är förstås inte sant. Jag har t e x mindre pengar än många andra och har alltså därför mindre makt. Det finns flera andra brister i det här demokratiargumentet som jag inte tänker gå in på här, men de leder alla fram till samma slutsats: Konsumentmakt är inte demokrati.
Då är det ju tur att vi redan för längesedan lyckades tjata oss till politisk demokrati, något som förresten inte bara trillade ned från himlen en dag. Diskussionen om huruvida vårt parlamentariska system är verkligt demokratiskt eller inte lämnar jag till någon annan, men på den politiska arenan gäller åtminstone en röst för varje person, och inte en röst för varje intjänad krona.
Det är mitt argument, och anledningen till att jag inte ska behöva spendera en extra tia på miljövänlig frakt för att visa att jag minsann stödjer miljön. Jag tänker inte leva i villfarelsen att min röst på den öppna marknaden är värd lika mycket som familjen Wallenbergs. Måhända kan jag ibland inge uppfattningen att jag är likgiltig inför miljön, men låt det då inte finnas det minsta tvivel om min totala avsmak inför detta att makt fortfarande är till salu.
